Ja, så var då dagen här när min son Razmus ska ge sig ut i världen. Tilde, Razmus flickvän, väntar på honom i Costa Rica där de bland annat ska surfa, umgås och självklart skapa minnen för livet.
De kommer utforska lite olika länder på sin resa, för att sedan avsluta i en av mina absoluta favoritstäder, San Francisco. Där kommer de bo hos min gamla au pair familj 😍.
Det är så fantastiskt underbart att vi fortfarande har så fin kontakt efter alla dessa år. Razmus har blivit en bonus-son i Brandon-familjen och är alltid välkommen att bo och umgås tillsammans med dem.
Nu undrar ni säkert hur det här känns hos mamman när sonen ger sig i väg….
Halva jag jublar och gör dubbla volter av glädje för att Razmus följer sitt hjärta och vågar ge sig ut i världen. Det finns nog ingenting som slår känslan av frihet och lärdom om livet när man reser. Det öppnas nya dörrar, nya gemenskaper sker längs vägen, man hamnar i situationer som måste lösas, man inser att världen är större än där man bor, och allt, precis allt är möjligt. Dessutom tycker jag det är så härligt att han och Tilde delar glädjen av att resa och tillsammans upptäcker nya platser och andra kulturer.
Jag har tyvärr inte rest så mycket de senaste åren, men varje gång jag reser i väg så blir livet lite lättare att leva. Det som kan kännas omöjligt på hemmaplan, kan helt plötsligt kännas helt möjligt. Det är precis som att jag ser livet på ett annat sätt, när jag andas annan luft, på en annan plats ett tag.
Jag har nog alltid hämtat kraft och energi på mina resor. I grund och botten är jag en orolig själ som inte är gjord för att bo och leva på en och samma plats antar jag. Jag har flyttat runt en del i mitt liv, och jag har aldrig känt mig speciellt nervös inför den typen av förändring.
Razmus pappa och jag var ganska lika där. Mats tyckte om att resa och se nya platser, och under våra tolv år tillsammans så reste vi en hel del och vi bodde i fyra olika hus på fyra olika platser i Sverige och utomlands.
Med tanke på att både jag och hans pappa älskade att resa och lätt blev rastlösa när vi inte hade något inbokat så kanske det inte är så konstigt att Razmus gör som han gör 😜.
Okej, så ena halvan älskar att Razmus ger sig ut i världen, men den andra halvan då?
Den andra halvan av hjärtat, skriker ”Stanna hemma, jag behöver ha dig nära mig”.
Helt ärligt så lider jag nog lite av PTSD när det gäller Razmus. Jag är väldigt medveten om att jag inte kan kontrollera någonting, och att det bara blir tusen gånger värre när jag släpper in katastroftankarna. Men ändå är det så svårt att ”tänka rätt” i de här situationerna. Någon gång kanske jag blir av med de här tankarna, men tills det sker så ska jag försöka vara snäll mot mig själv, och tillåta det jag känner i stunden, så länge tankarna och känslorna inte tar över fullständigt. Jag har ju faktiskt sagt hej då till både Mats och Erik i tron om att de skulle komma hem på kvällen igen, men ingen av dem kom tillbaka 💔.
Efter att Erik dog så har Razmus och jag blivit ännu mer tighta. Förut var det, vi tre mot världen, nu är det, vi två mot världen på något sätt. Jag älskar våra djupa diskussioner om livet, och när vi delar minnen av Mats och Erik. Jag kommer sakna de här stunderna grymt mycket nu när Razze är i väg, men jag ska försöka hålla mig borta från facetime och inte härja med Razmus och Tilde mer än kanske typ varannan dag… 😂.
När jag flyttade till USA för 30 år sedan, så var mobiltelefoner väldigt ovanligt, och det var otroligt dyrt att ringa hem på fasta linjen, så jag pratade med mamma och pappa max en gång i veckan. Då visste vi inte om något annat, och fick nöja oss med det. Där har världen verkligen förändrats otroligt mycket.
Kvällen innan Razmus åkte så tände vi ljus hos Mats och Erik. Jag vill tro att de är med Razmus och Tilde på deras äventyr och vakar lite extra över dem ❤️🦋.
Lyssnar tips för veckan är podden Viktigt på Riktigt där Razmus är gäst och delar med sig av sin livshistoria. Med ett lugn och klokhet som inte en 21-åring borde ha berättar han om sina upplevelser ❤️. Linda på Unika Samtal har podden tillsammans med Mia Haraldsdotter och de tar upp många intressanta ämnen. Linda har varit till stor hjälp för både mig och Razmus efter att Erik dog, och är någon av er nyfikna på healing, intuition, spiritualitet och djupa samtal så boka in er hos Linda.
Med kärlek och värme
Veronica