Sorg är alla de känslor och tankar som uppstår vid en förlust av något slag.
När vi drabbas av bottenlös sorg så är den första tiden hjärtskärande varenda sekund. Vi får ingen paus i sorgen. Smärta, ilska, bedövning, hopplöshet, grym saknad, humörsvängningar, koncentrationssvårigheter mm blir helt plötsligt vardagsmat. Vi känner ofta en fruktansvärd ensamhet, precis som om ingen förstår en.
Det är inte bara när någon dör som vi hamnar i sorg. En skilsmässa, ett husdjur dör, sjukdom, arbetslöshet mm orsakar också sorg som behöver tas om hand.
Sorgen försvinner aldrig, men vi kan lära oss att leva jämsides med den. Jag tycker om det engelska uttrycket ”Grief equals Love”. Sorgen är på ett sätt ett kvitto på hur mycket vi har älskat någon eller något.
Vi behöver låta sorgen ta plats, men vi behöver också låta livet ta plats.
Ingen sorg är den andra lik, men varje sorg vi drabbas av måste tas om hand. Vår själ vet hur den ska läka, men dagens samhälle gör det ofta svårt för oss. Vi biter ihop och kör på, vi trycker bort känslorna när det blir för jobbigt. Vi får höra kommentarer som ”-Borde du inte ha sörjt färdigt snart”, ”-Nu är det väl dags att gå vidare” etc.
En del tror till och med att sorgen borde ha gått över efter ett år när vi har lyckats ta oss igenom den första födelsedagen, jul, påsk, årsdagar, midsommar mm. Men sanningen är att sorgen har ingen tidslinje, och det är väldigt individuellt hur sorgen ser ut.
Vanligt är också att familj och vänner finns där och stöttar den första tiden, men det trappas ner ganska snabbt och alla återgår till sina vanliga liv. Men du har ju inget vanligt liv att återgå till, och kvar blir du med din sorg, och vet inte hur och vad du ska göra längre. Det är här som ensamheten och förvirring ofta uppstår. Det är svårt att förstå hur världen bara kan fortsätta på samma sätt som innan, när du upplever att ingenting är sig likt längre.
Sorg är naturligt och alla drabbas någon gång under sitt liv, men ibland kan sorgen bli för tung att bära själv och vi behöver någon att prata med. Du kan även känna att du har fastnat i sorgen och inte vet hur du ska ta dig vidare.
Läkning från sorgen betyder inte att vi glömmer och går vidare, det betyder att smärtan och förlusten inte längre kontrollerar oss.
David Kessler säger ”Grief is inevitable, but suffering is optional” (Sorg är oundvikligt, men lidandet är frivilligt.) Vi kan lära oss att leva med den värsta sorgen genom att hitta mening och ett syfte igen. Kom ihåg att sorgen är en del av dig, men inte hela dig.
Jag tror på genuina samtal med stor närvaro och aktivt lyssnande. En känsla av att någon annan finns där och lyssnar, och hjälper dig vidare på sorgens ofta snirkliga vägar.