23 september

MIN ÄLSKADE ERIK

Den 23 september 2021 kommer för alltid vara fastklistrad i mitt sinne som den värsta dagen i mitt liv. Den är förknippad med död, chock, rädsla, ångest och bottenlös smärta. Det var dagen när två poliser kom med beskedet att min älskade son Erik hade dött i en tragisk bilolycka. Fina, fantastiska William, en av Eriks bästa vänner var också död, och Axel som var en glad 18-åring som precis hade fått körkort låg på operationsbordet då, men klarade sig inte heller utan dog på morgonen efter.

Det är så oerhört tragiskt, ett gäng fina ungdomar som skulle i väg till Kalmar för att titta på sitt AIK möta Kalmar FF. Det var en av de första fotbollsmatcherna där publik släpptes in igen efter pandemin. Grabbarna var otroligt taggade och glada över att de skulle få åka.

Resan slutade dock cirka 30 minuter efter att de lämnade Vetlanda. I en kurva utanför Lindshammar tog deras resa här på jorden slut. Enligt rapporten gick färden alldeles för fort i en alldeles för liten bil och slutade i total katastrof.

ERIK, WILLIAM, AXEL

Att blogga är helt nytt för mig, men jag har alltid tyckt om att skriva, så här tänker jag dela med mig av mitt liv och mina tankar. En förhoppning jag har med min blogg är att ni som läser kanske kan finna hopp när livet känns alldeles trasigt. Känner du dig ensam, så kanske mina texter kan få dig att känna dig lite mindre ensam i det du går igenom. Om jag med mina ord om min livshistoria och tankar kring livet kan hjälpa en enda människa i den här världen så skulle det värma mitt hjärta.

Men jag skriver också bloggen i ren terapi för egen del. Skrivandet har hjälpt mig otroligt mycket genom åren, det händer något när tankar och känslor blir till ord och fingrarna rör sig över tangenterna, eller pennan får skrida fram över pappret.

Jag heter Veronica och är 48 år gammal. Mina senaste 13 år är tuffa år med mycket sorg där närstående har dött av olyckor och sjukdom, men självklart har jag även otroligt många fina stunder också.

Jag tänker ta er med på en resa i mitt liv där jag utifrån mitt perspektiv berättar om vad som har hänt, hur jag tar mig vidare dag för dag, hur jag påverkas av tankar och känslor, och hur jag på något sätt har lärt mig att leva med en sorg och saknad som vissa dagar gör så ont att jag inte vet hur jag ska orka ta nästa andetag. För mig har det varit viktigt att försöka hitta tillbaka till ett meningsfullt liv igen, och jag är på god väg genom att träffa och hjälpa andra som har det svårt. Gemenskap med andra som har gått igenom liknande händelser betyder också otroligt mycket.  

Här kommer ett utdrag från en dagbok som jag började skriva efter att Erik dog:

”Du var sex år när din pappa dog. Jag la mina händer på din pappas hjärta och kalla panna och lovade honom att jag skulle skydda dig och din bror från allt ont. Ingenting skulle få hända er, och ingen skulle någonsin få göra något elakt mot er.

Du, jag och Razmus levde i en tro att inget skulle kunna hända oss, det värsta hade ju redan hänt. Min man, och er pappa störtade från himlen till marken i ett litet flygplan tillsammans med två andra. Alla tre dog. Vad kunde någonsin bli värre än det?

Jag klarade av att hålla mitt löfte i 11 år och 73 dagar. Jag gjorde verkligen mitt yttersta för att skydda er, och ändå klarade jag det inte. Den 23 september 2021 dog du. I en kurva utanför Lindshammar dog du tillsammans med två av dina vänner. När du dog Erik, dog en del av mig också. Jag får kämpa med varje andetag. Sorgen sliter i mitt inre och jag klandrar mig själv för att jag inte kunde skydda dig. Det enda löftet jag hade gett din pappa på hans dödsbädd hade jag brutit. ”

RAZMUS, PAPPA MATS OCH ERIK

Det jag har lärt mig genom åren är att det inte finns någon väg förbi sorgen, vi måste in i den. Vi behöver känna den på djupet. Det är smärtsamt, det är jobbigt, det gör ont, och det är många gånger rent vidrigt, MEN, vågar vi inte släppa in känslorna så blir sorgen ett enda långt lidande.

Jag citerar Dr. Edith Eger, som är överlevare från Auschwitz.

” Invite the feeling in, sit down with it, keep it company and feel it and release it.”

Idag åker jag, och familjen till olycksplatsen för att minnas, tända ljus och göra lite fint. Det blir en sväng till gravarna också. Erik och William vilar bredvid varandra vilket är fint. Både Erik och William älskade vaniljhjärtan så idag har jag bakat en vaniljhärtankaka i långpanna som jag tänkte vi skulle äta i morgon, förmodligen vid deras minnesplats.

Min son Razmus har inte kört motocross sen förra året, men i morgon tänker han köra ett klubbmästerskap, och jag misstänker att det är för att skingra tankarna och få utlopp för alla känslor i kroppen. Crossen var något som Razmus och Erik hade gemensamt när de var små, men när deras pappa dog (de var då 6 och 8 år) så var Razmus den som behöll intresset.

Vi delar även dagen med en del av Williams familj, vilket betyder mycket för oss. Jag är otroligt tacksam över att vi har varandra.

Varje sorg är unik, och vi sörjer på olika sätt. Det som är rätt för dig, kanske inte är rätt för mig. Hur vi sörjer beror på många olika saker. Det handlar om vad vi har med oss för erfarenheter sen innan, hur gamla vi är, vår tro, vilket stöd vi har, och så mycket mer.

Trots att livet känns ganska ruttet ibland, så är jag fast besluten att leva och inte bara överleva. Jag har förlorat många, men jag har fortfarande många fina människor kvar i livet som betyder otroligt mycket för mig. Min fantastiske son Razmus är min största förebild. Han är en fighter utan dess like. Han har varit med om alldeles för mycket elände för att endast vara 21 år gammal, men han har ett driv och en kärlek till livet som kommer ta honom till platser och människor som kommer göra honom gott i livet. Det är jag säker på.

Jag har min sambo Kjetil och hans två barn Isak och Mira, min mamma, syster, andra släktingar och fantastiska vänner som betyder otroligt mycket. Tillsammans blir vi starka! Utan alla er hade jag inte varit där jag är idag. Då hade jag inte orkat.

Den här bloggen kommer innehålla lite av varje, men som ni har förstått kommer jag prata mycket om sorg och saknad. Jag tänker även dela med mig av bilder, roliga händelser, kanske några gästbloggare, och mycket mer.

Kärlek och värme Veronica

Familjebild från 2019

17 Comments on “23 september

  1. Tillsammans blir vi starkare ♥️ tack för att du finns och tack för att du delar, det som är så viktigt att våga prata om 🙏🏼

  2. Veronica ♥️
    Du är min förebild♥️
    Finns ingen jag beundrar så mycket!
    Ditt driv, ditt slit och ditt sätt att hitta vägar
    framåt efter allt ni gått igenom!
    Tänk om alla hade 1% av din livsfilosofi och ditt driv, då hade världen varit en betydligt bättre plats!
    Gissa hur stolta Razmus och Erik är!! De har världens bästa mamma♥️
    Tänker på Er i dag och alla andra dagar♥️

  3. Så fint du skriver Veronica! Tårarna rinner längs mina kinder och känslan av att livet är så ofantligt orättvist infinner sig. Jag beundrar din kraft att orka vidare i livet och jag är övertygad om att din öppenhet kring sorgen och din förmåga att sätta ord på den hjälper många ❤️

  4. Du är så otroligt duktig på att skriva ner känslor på ord. Tänker mycket på Erik och er idag. Älskar er ❤️❤️❤️

  5. Tårarna rinner ner för kinderna när jag läser din fina text 💔😪
    Du är fantastisk ❤️❤️❤️
    Tänker på dig/er lite extra idag ❤️❤️❤️

  6. Du skriver så fint men det gör så ont att läsa 💔
    Som så många andra dagar är ni idag lite extra i våra tankar ❤️
    Stor kram till er alla

  7. Veronica… varje gång jag läser något du skrivit fylls jag av tårar och smärta 😢 allt du och Razmus har tvingats att gå igenom är för mig så svårt att ens kunna tänka på .. 💔Varje gång jag läser något du skrivit blir jag också lika imponerad av din styrka och klokhet! Jag hoppas verkligen att denna blogg och dina kommande projekt kan ge dig själv styrka och kraft att orka i din egen sorg, och jag är övertygad om att du kommer kunna hjälpa många andra… Du skriver på ett sätt som går rakt in i hjärtat och din personlighet är en kraft i sig! Jag tänker på er såå ofta ❤️‍🩹 Stor kram och Lycka till med dina kommande projekt ❤️

  8. Blir så berörd ❤️ Du är otrolig Veronica. Tack för att du delar ditt innersta med oss. Livet är här och nu och så otroligt skört. Ingen av oss vet vad som väntar idag, imorgon eller längre fram. ❤️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *